Igår betalade Daniel in sista pengarna på resan så nu finns det ingen återvändo, typ... =) Gud vad jag längtar nu, vill packa och planera och dona och det kan jag faktiskt inte göra än. Är ju faktiskt 7 veckor kvar till vi åker så det känns kanske som att det är i tidigaste laget att plocka fram den knarksmugglarfria väskan och börja packa.
Har däremot jätteångest över havet den här gången. Daniel bara asgarvar men jag får lite ont i magen när jag tänker på det. Man står där med vatten upp till midjan eller så och ser vågen komma närmre och den blir bara större, och så vet man att den kommer slå omkull en. Och det är den känslan jag hatar! Man hamnar upp och ner och vet inte var man är och rätt som det är sitter man på stranden. Men tänk om man inte sitter på stranden då? Utan följer med ut en bit och inte vet vad som är upp och ner?
Och sen känslan på nätterna när man blundar och det känns som att man gungar med i havet och den där känslan av att vatten slår över en kommer, det är skitläskigt ju!
Flygrädd är jag inte, utan tycker det är ganska kul att flyga. Inbillar mig att det är bättre att störta än att att sjunka med en båt. För jag är fan rädd för vatten alltså. Har alltid varit och kommer nog alltid vara. Inte så att jag inte vågar bada eller åka båt men jag tycker det är jäkligt obehagligt att bada i havet när det kommer vågor som slår omkull en.
Jag får helt enkelt sitta på strandkanten och plaska med småbarnen...=) För jag kan inte åka till Thailand utan att bada i havet, det går bara inte.
(Okej, det kanske inte ser läskigt ut på bilden, men vänta bara till vågorna kommer)
