avslöjanden.

ja den där rubriken lät ju alldeles spännande, men så speciellt är de inte..=)nej det är ju nämligen så att jag ibland behöver skriva av mig om allt möjligt och ibland är det svårt att veta hur personlig man ska vara. vill jag dela med mig av vissa saker? är det värt att skriva om vissa saker? det är ju så skönt att skriva av sig när mycket tankar kommer, men när man väl gjort det så här så kan ju alla som vill även läsa det. så det är inte alltid så lätt...

ja allafall, nu är det ju så att jag igen på allvar försöker gå ner i vikt. har därför en gång til gått med i viktklubben och försöker att komma ut och röra på mig regelbundet. har velat fram och tillbaka om huruvida jag tänker vara öppen med det eller om jag bara skulle kämpa på och så får ett eventuellt resultat tala för sig själv. men jag känner mig själv och jag behöver ventilera! kan ju börja med att säga att jag gått ner 1,2 kg hittills. men som vanligt så går motivationen upp och ner och just nu är det jätte jobbigt! är så sugen på att bara frossa i mat och godis... vet inte riktigt varför, för de har gått riktigt bra i snart 3 veckor. men nu... jösses...

velade även lite för att jag vill inte ha allas blickar på mig, eller känna de där att, "jaja, vi får väl se hur de går med de där", eller "ja jo, de kunde man ju vänta sig att hon inte skulle lyckas".

men nu är det allafall sagt, jag försöker gå ner i vikt och kämpar dagligen med att komma över ett extremt sockerberoende och ett jäkligt invant mönster att äta när jag har tråkigt eller när jag vill ha det mysigt eller när jag är ledsen... är helt enkelt än känsloätare...

så när man nu träffar folk vill jag inte höra, "jo men kom igen, klart vi ska äta de där", eller, "vadå ska inte du ha nå godis i kväll alla andra ska ju" eller liknande ifrågasättningar om mina val när det gäller matvanor. respektera att jag vill gå ner i vikt och stöd mig istället. uppmuntra mig för att jag är duktig som kan avstå från onyttigheter istället för att försöka truga i mig saker som jag försöker lära mig att klara mig utan.

ja de där blev ett långt inlägg, men så är det. vill inte att alla kläder ska sitta dåligt, eller hela tiden skämmas och gömma mig i kläder som döljer veck och magen. vill känna mig fin. och tro mig, det är en svår kamp, försöker fokusera på att lägga om livsstilen och inse att jag i längden kommer gå ner i vikt av det och vinna på det hälsomässigt. men det är svårt för oftast pratas de mest om kilon hit och dit och då blir det lätt hysteriskt och allt handlar bara om antal gram man fått bort. försöker lära mig att gå ner i vikt på ett sånt sätt att jag i fortsättningen kan leva på samma sätt och sen hålla vikten. och det är inte lätt när man under många år utvecklat ett väldigt ohälsosamt beteende och inställning til mat, godis och motion...

och vem vill inte se resultat på vågen? är så lätt att ge upp när det tar tre veckor att tappa ett kilo... målet känns så långt borta då och man får verkligen jobba med att hålla motivationen uppe och intala sig att man kan nå målet även om det tar lång tid.