en dag i taget

är det något man lär sig när man mår dåligt är det att det är skönt att gråta ut ordentligt ibland, och att man inte kan göra mycket mer än att ta en dag i taget... att vänta kan dock vara frustrerande och tankarna hinner fara runt i 180 km i timmen hela dagarna när man bara ligger hemma på soffan och deppar. känner mig fortfarande deppig och kommer nog göra ett tag till men jag har blivit tvingad att inse att jag inte kan göra mer än att vänta ut det och vad som än händer så har jag allafall en otroligt underbar och stödjande pojkvän... men det är jobbigt att vänta... nej, jag skulle ju försöka blogga för att tänka på något annat och skriva nå positivt istället, skärpning carro, deppa gör du ändå så det räcker och blir över! en positiv sak är ju att det bara är två dagar kvar att jobba nu. helt underbart. skolan börjar på måndag så förhoppningsvis kanske livet kan bli normalt igen inom ett par veckor... jag har världens bästa pojkvän! det är positivt. och kompisar som är helt fantastiska. skönt att veta att det finns personer som orkar lyssna när jag nöter och nöter...=) för övrigt håller jag på att mangla fyra säsonger av melrose place. är inne på säsong två nu så...=) tro mig, känner man sig nere är serier perfekt... bara att lägga sig och vara totalt hjärndöd i flera timmar.